#jullanochtossenpåroadtrip

Pga av tidigare regnväder kunde några vägar vara avstängda så vi var förberedda på att inte kunna se allt som vi ville. Vi hade fått info på hotellet och körde mot första stoppet som var Dante's View. Det var ca 20 minuters körning från väg 190 (som går genom Death Valley) och vi möttes av flera skyltar som varnade om "flooded" (=översvämning/vatten på vägen) men vi körde lugnt på och märkte inte av något sådant. Det hade slutat regna och vi slingrade oss uppåt mot 1 500 meters höjd. När vi kom upp och skulle öppna bildörren så slets den upp och lösa papper i bilen flög omkring. Eftersom det inte finns några träd eller liknande så hade vi ingen koll på vinden så vi blev rejält chokade när det blåste så mycket där uppe. Vi klev ur bilen, satte på oss jackorna och gick bort mot en liten platå som fanns en bit bort.

Därifrån kunde vi se the Black Mountains och även Badwater Basin (norra Amerikas lägsta punkt, ca 86 m under havet). För 2000-4000 år sedan var det en sjö där men nu finns det bara stora lager salt kvar som kan vara upp till 150 cm tjocka. Det ska även finnas en liten damm som är fyra gånger mer salt än havet men den såg vi inte...

När vi spanat klart på utsikten vände vi tillbaka ner igen och fortsatte genom Death Valley. Vägen in till Badwater Basin, Devil's Golf Course och Artist's Palette var tyvärr avstängd efter tidigare regn så vi fick inte se det på närmare håll vilket var synd... Så vi fick åka vidare och titta på Zabriskie Point istället där vi, tillsammans med några bussar och andra bilar, fick se "badlands" (=område som inte går att odla på?).

Det var säkert coolare egentligen men vi såg bara guld/brun/beigea bergsdynor och förstod inte riktigt grejen, så vi tog några kort innan vi åkte vidare mot Stovepipe Wells. Väl framme där stannade vi och åt lite lunch på saloonen.

Medan vi väntar på maten ser vi en affisch med en text som vi kommer på oss själva med att läsa på svenska. Va? Jo då, tydligen så var det filmbolaget första film och den spelades in här så de skickade över affischen när filmen var klar. Kul!

När vi ätit upp kände vi oss ganska nöjda och körde på för att se resten av nationalparken och åka vidare. Vi körde upp och ner och såg temperaturen på instrumentbrädan sjunka och stiga samtidigt som locket för öronen kom och gick... Flera "Flooded"-skyltar dök upp längs vägen men ingenting hände så vi tänkte inte så mycket på det, men efter en kulle (utan varningsskylt) dök en brun pöl upp mitt i vägen och vi mötte öven en husbil som körde genom pölen samtidigt som vi. Vi bromsade för att undvika vattenplaning men husbilen skvätte upp en hel del på vår bil så vi var lite småchockade när vi kom ut på andra sidan av den bruna duschen haha... Men vi körde vidare för att sedan stanna en bit bort och kolla in utsikten och då fick vi se...



Vi cruisade vidare uppför och nerför innan vi stannade för en toalettpaus. När vi frågade var toaletten låg undrade mannen som jobbade där vilken sida av vägen som vattenpölen var på, så han hade tydligen sett vår snygga bil...



Efter ännu mera uppför och nerför började vi närma oss utkanten av nationalparken och såg längre fram en blinkade polisbil. När vi närmade oss såg vi att bilen stod still i vårt körfält så vi gjorde oss iordning med hyrbilspapper och körkort. När vi kom fram till bilen stannade vi och öppnade fönstret.

Polisen kom fram till oss och berättade att det är en reklaminspelning längre fram så vi blir tvungna att stå still en stund. Jaha, där var vi redo för kontroll och så var det bara det här... Jaja, skönt att kunna prata med polisen under normala förhållanden för att få en bättre bild av dem. Så vi stod still en stund och passade på att njuta av utsikten innan vi fick fortsätta vidare. Tydligen var det Highway Patrol och ingen polis... eller är det samma sak?

Den smutsiga bilen rullade vidare... Vi åkte förbi en liten ort där populationen var 50 (vi skulle bli förvånade om det var 50 000, för det var sååå litet där att 50 personer lät mer rätt) och sen körde vi på mot Independence där vi skulle spendera natten. Vi checkade in på det lilla motellet där ägaren var hur trevlig som helst. Vi fick ett rum med två sängar istället för en som vi hade bokat och hon förstod inte hur priset hade blivit som det var via hotels.com så vi fick det billigare. Tackar!!

Hon berättade även för oss att pga stormen som varit (vi bah "vilken storm?", vi sov tydligen som bebisar) så är vägen till Yosemite stängd pga massa snö.... Okej, vad gör vi då? Kan vi ta oss till June Lake där vi ska sova nästa natt? Hur ska vi då ta oss vidare till Sequoia och kusten? Frågorna var nu många men hon förklarade att i grannstaden hade informationsskyltar om vägarna och hon skulle åka dit lite senare så hon kunde ta reda på läget åt oss. Vi tackade för all hjälp och gick in på rummet för att ha ett litet planeringsmöte om plan B som ev. kunde behövas. Vi kunde åka tillbaka samma väg efter June Lake för att ta oss till Sequoia en annan väg och åka vidare på det sättet, så allt skulle lösa sig. Det enda som skulle hända då var att vi missade Yosemite, men det fanns inte så mycket att göra för vi har inga snökedjor och tänker inte äventyra med avstängda eller isiga vägar.

Vi chillade lite på varsitt håll innan vi tog bilen tillbaka till en annan grannstad för att äta middag. Lone Pine låg 15 min bort så det var mysigt att se den lilla staden också.

När vi kom tillbaka fick vi en uppdatering av Rosita som sa att vägen ska vara öppen så det var bara för oss att köra till Yosemite när det är dags. Jippie!!

Vi somnade gott och hörde inte ens klockorna som ringde en gång i kvarten från Courthouse som låg tvärs över gatan.