#jullanochtossenpåroadtrip

I Bishop hittade vi ett Espresso-café som vi utsåg till frukoststället, vi gick in och beställde latte och lite annat. Mätta och glada körde vi vidare förbi K-mart för att köpa vatten och sen var vi på väg.

Vi körde förbi June Lake där vi skulle sova inatt men eftersom vi hade annat att se på dagen så åkte vi vidare. Vi svängde av vid Mono Lake och åkte in till Visitor's Center där vi bl.a. fick information om Mono Lake. Ranger-mannen gav oss karta efter karta och babblade på i full fart om Mono Lakes sevärdhet, Bodie Ghost Town och även om Yosemite eftersom vi sa att vi ska åka dit imorgon. Vi tackade för allt och bestämde oss för att se mer av Mono Lake på vägen tillbaka till hotellet på eftermiddagen. Nu var siktet istället inställt på Bodie och efter först en skön biltur följt av en mer skumpig grusvägstur var vi framme. Vi betalade $5 var och körde in för att parkera.

Sen traskade vi runt och tittade på den övergivna staden som lämnades av folket 1940 och kallades för "spökstad" från 1970. Det sägs att möbler osv bara lämnades som det var vilket var häftigt men också lite läskigt att se eftersom det inte var så länge sedan och folk flydde inte härifrån utan de flyttade. Kan de verkligen ha haft så bråttom? Ja, tydligen... för när vi tittade in genom fönsterna och gick in i vissa hus kunde man se att sängar, stolar, glasflaskor, jordglober m.m. står kvar i dammet.

När vi kände oss nöjda åkte vi tillbaka nerför skumpvägen i snigelfart och körde vidare mot Mono Lake igen. Väl där åt vi en liten lunch och tog oss vidare för att titta på de stenfigurer som ska ha bildats vid sjön, men när vi kom ända ner kostade det pengar vilket vi inte tyckte var värt så vi begav oss mot hotellet istället.

Och åhh vad fint det var vid June Lake, vi tog den långa slingan dit och åkte förbi fina höstträd, en igentorkad sjö som nu var röd och även Silver Lake där vi andades en stund innan vi kom fram till Whispering Pines.

Vårt hotell ligger i en dal som påminner om en skidort, men vi ser ett litet vattenfall istället för skidbackar. Vi checkar in och ser att de har en jacuzzi så när vi packat ur bilen frågar vi vart den är. Killen i receptionen pekar och säger att han kan gå och sätta igång den direkt. Så vi packar ur all mat ur bilen pga björnar som annars kan bryta sig in (hjälp!) innan vi tar med våra badkläder och går några dörrar bort för att bada. Det finns inget omklädningsrum så vi byter om på toaletten. När vi ska prova duschen skriker Jessica till för att hon ser en spindel på draperiet och stämningen är inte helt på topp när vi sedan inte hittar den. Vi bestämmer oss för att strunta i duschen och hoppar ner i vattnet istället.

Det är lite svårt att slappna av men vi gör vårt bästa innan vi känner att det får räcka. Duschen vill vi inte gå nära så vi bestämmer oss för att vår äckliga dusch på rummet får duga. Pest eller kolera. Så vi går tillbaka med bara en handuk på kroppen och duschen funkar alldeles utmärkt under omständigheterna.

När vi båda är rena landar vi på sängen ett tag innan vi känner att det är dags att gå tvärs över gatan och äta middag. Det är kolsvart ute och vi går snabbt över gatan mot den mysiga belysningen som lyser utanför restaurangen. På vägen korsar vi en liten parkering och ser sedan en tvättbjörn gå på sidan av huset. Vi går nu lite snabbare och kommer snabbt in på restaurangen. Som visar sig vara fullbokad...... Vi är mellan två berg, i en kurva och vet alltså inte vart närmsta mat finns. Mannen berättar att det ligger en restaurang en bit bort så vi går tillbaka för att hämta bilen och köra dit.

Väl på Carson's Peak är det också mycket folk så vi får vänta en stund. Flera par kommer in, några har bokat medan andra får vänta precis som vi. Efter en stund frågar vi paret som kom efter oss om de kan tänka sig att dela på ett bord om det går snabbare, vilket de kan och ja...en stund senare sitter vi runt samma bord.

Vi hade väl kanske tänkt att endast dela bord med dem men det slutar med att vi pratar genom hela middagen, får veta vart de kommer ifrån, vad de jobbar med och vad de gör här. Vi får också hjälp med förklaring av vissa fiskar eftersom vi tydligen inte är så bra på fisknamn på engelska. Det visade sig bli en trevlig middag och kul med lite variation då vi annars är själva med varandra hela tiden.

Nu är vi tillbaka på rummet, försöker att inte tänka på björnarna och hoppas att restaurangen tvärs over gatan har god frukost imorgon!