San Francisco - dag 2
Det var kallt i rummet så det var jobbigt att sticka ut kroppen utanför täcket... men vi kämpade upp och gick ner till frukosten som låg i andra byggnaden där det som vanligt serverades en brakfrukost bestående av flingor, mjöl och rostat bröd... Men vi åt upp och stegade iväg några blocks för att ta bussen till hamnen där skulle vi byta till en spårvagn som gick ända fram till pir 33. Därifrån skulle vi sedan ta båten ut till Alcatraz!
Vid bussbytet hade vi tid över att köpa kaffe och sen var vi redo för dagen så när vi kom fram till piren hämtade vi ut våra biljetter och ställde oss i kö med alla andra. Vi fick nu även tänka på att det kunde finnas andra svenskar här, vilket vi sedan märkte när vi klev på båten.

Båtturen tog typ en kvart och när vi gick iland stod en Ranger och pratade i mikrofon för att samla ihop hela båtgänget. Hon berättade lite kort om Alcatraz och vad som fanns att göra under dagen innan hon släppte iväg oss.



Vi valde att gå upp till fängelset för att hämta ut en audio-guide och börja rundan i fängelset innan vi gick till matsalen för att lyssna på ett föredrag om "the escape 1962" som var väldigt intressant. Efter föredraget gick vi tillbaka dit vi hade slutat för att fortsätta de guidade turen. Det var både fångar och fångvaktare som pratade i hörlurarna medan man gick runt och hela tiden fick man instruktioner till hur man skulle gå för att se vad de pratade om. Det var supersmidigt att alla gick runt och lyssnade på samma berättelse men i sin egen takt.

Vi gick i korridorerna med celler, vi tittade in genom galler och fick ibland kliva in för att få känslan av att sitta i en cell. Vi gick förbi isoleringen, även kallad "the prison in the prison" där det fanns isoleringsceller som kallades "the hole" eftersom det gick att stänga en dörr så att det blev kolsvart i den redan mörka cellen...



Vi fick se matsalen och köket och vi fick se vart fångväktarna bodde med sina familjer. Vi fick även höra hur alla ljud från fastlandet spred sig över bukten på nyårsafton och vi fick veta att vissa fångar målade eller stickade i sin cell. Vi såg även en film om hur Alcatraz har utvecklats och fungerat genom tiderna. Barnen åkte båt till skolan i San Francisco för att sedan vända tillbaka till Alcatraz på eftermiddagen. Stämningen verkade vara blandad och det var häftigt att få se hur det här fängelset fungerade som ett litet samhälle utanför gallret. Vi stannade på ön i tre timmar innan vi tog båten tillbaka för att äta lunch.

Eftersom vi ändå var vid Fisherman's Wharf passade vi på att äta på en av restaurangerna, där vi fick fönsterbord och delade på en pasta med räkor (har blivit lite av en standardrätt här). När vi ätit upp gick vi ner till piren för att titta på sjölejon som låg på varandra och stekte i solen. Det var kul att se hur de bara chillar på bryggorna, badar och bråkar med varandra.

När vi var nöjda med den lite unkna lukten bestämde vi oss för att prova den riktiga filmklassikern - cable car (spårvagn) som går upp- och nerför alla backar. Men när vi kom fram till startstationen var det lika lång som till en åkattraktion på Gröna Lund och det gick bara en vagn i taget... Vi ville ju gärna åka med så vi kom på de smarta idén att gå en station för att hoppa på där istället. Det vi inte tänkt på var att vagnen var lika full där, och när den kom rullande uppför backen skrek föraren att det bara fanns plats för fem personer. Eftersom vi inte var de första i kön så kom vi inte med och där gav vi upp.

Så vi tog på oss de bestämda stegen och gick uppför den brantaste backen vi någonsin sett...

...för att sedan gå bort till den krokigaste backen i stan. Det finns ju en del av en gata som är krokig och brant och den ville vi ju se! Men det var inte så mycket att se, förutom att den var just krokig och brant. Jaha, vi tittade lite på den och gick sedan nerför för att ta oss vidare.

Resten av dagen bestod av lite fönstershopping och ett besök på Apple Store då Julias iPad bara slutade fungera. Hon fick en tid i Genius Baren men den gick inte att rädda så planen fick då bli att byta in den till en ny, men det fick bli en annan dag för det var ett beslut som behövde tänkas på. Vi tog därför bussen bort till China Town för att äta på House of Nanking som vi fått rekomenderat.
Restaurangen hade god mat men var inget att hurra för, men det beror nog mest på kulturkrocken. Vi tyckte att servicen inte fanns överhuvudtaget men det gick snabbt och vi var trötta så det passade ganska bra. Sen var det kul att testa något nytt så det kan vi ju checka av i alla fall.
Vi tog bussen hem från China Town, bad om ett vanligt extratäcke (efter lite googlande på översättning) i receptionen på hotellet och hoppade i säng. Med varsin serie igång och den varma fläkten igång hade vi det bra efter en heldag på stan. Vi kan ju säga att vi somnade rätt gott den kvällen!
Mamma Kicki: Spännande att få höra berättelser från fängelseölivet.
När la man ner/stängde?
Jag känner igen det där huset i krokiga backen från någon film eller två...
Och nu kan ni lägga till sjölejon på listan 😊
Kram och tack för uppdateringen ❤