Sequoia National Park
Vi tog en liten sovmorgon idag och åt nog inte frukost förrän vid 9.30-10.00 vilket var rätt skönt. Frukost hittade vi på restaurangen bredvid hotellet och där hade vi en rabatt på 25% vilket inte var helt fel. Så vi tog ett glas juice och varsin yoghurt med bär och granola innan vi satte oss i bilen för att köra mot Sequoia National Park.
Vi stannade på Starbucks för en latte och den här gången fick vi reda på att deras chestnut latte inte fanns inne längre. Ja, för det var tydligen det hon hörde när vi beställde coffee latte! Jahapp... men det gick att rätta till snabbt och sen var vi på väg.
Vi åkte förbi landskap med vingårdar och olivträd som var jättefina. Skönt att se lite gröna fält och inte bara massor av torrt gräs eller ökenmiljö. När vi närmade oss Kings Canyon National Park (som man kör igenom för att komma till Sequoia) såg vi hemmagjorda skyltar där folket tackade brandmännen. Det har varit torka här i flera år och en hel del bränder har drabbat människor, hus och skogar. Det var fint att se alla tygbanderoller och trösklar sitta uppe bredvid infarter och i kurvorna längs vägen, sånt ser man inte hemma (vilket vi kanske ska vara glada för i och med bristen på torka).
Vi tankade upp bilen för den lägsta pengen någonsin och körde in i nationalparken där vi fick ett glatt bemötande av rangern som stod i entrén. Vi visade upp vårt årskort och han tipsade oss om saker att se och gav oss en karta innan vi åkte vidare.
Första stoppet var the General Grant Tree som är det tredje största trädet i världen. Trädet kallas också för Nation's Christmas Tree för att presidenten 1926 och blev trettio år senare utnämndes det till monument för de som dog i krig.
Man mäter tydligen storleken på träden i volym och inte i höjd eller bredd... General Grant är ca 1,320 m^3 och har firat ungefär 1700 födelsedagar - det ni! Vi kom inte tillräckligt nära för att krama Grant men hade vi kunnat hade vi behövt tillkalla förstärkning för det krävs tjugo personer att nå runt...
Innan vi åkte vidare för att se resten av parken och spana in världens största träd så åt vi lite lunch och pratade med personalen på Visitor's Center. Där fick vi hjälp att prioritera vad vi ville se under dagen vilket var skönt.
Idag var det molnigt och vi såg inte mycket av utsikten när vi åkte uppför och nerför bergen så det var inte värt att stanna vid alla overlook points. Vi åkte därför direkt till General Sherman Tree, parkerade bilen och förflyttade oss 64m i höjdskillnad. Vi gick nerför och möttes av en skylt som berättade att vi gått upp för halva trädet (42 m). Ett jäkla stort träd alltså!
Sedan gick vi runt i skogen som var omkring jätteträdet och tog kort på oss tillsammans med två träd som satt ihop - tough twins - och med en genomskärning av ett jätteträd. Någonstans här försvann Jessicas intresse för träd och hon ledsnade ur lite...
Vi och de tuffa tvillingarna.
Vi och det igenomskurna trädet.
Uttråkad Jessica + selfiepinnen = detta
Den fina utsikten från Moro Rock.
Vår renkompis.
Sedan åkte vi vidare till Moro Rock, där man skulle få en 360 grader utsikt över parken. Vid det här laget hade klockan blivit ganska mycket och vi var ganska trötta. Vi började gå upp för de cirka 400 trappstegen och när vi kommit hälften tog vi en paus för att andas (luften var sååå tunn däruppe) och så tog vi några bilder. När vi sedan skulle fortsätta hade ett stort moln lagt sig över Moro Rock och med tanke på hur trötta vi var bestämde vi oss för att vända tillbaka till bilen.
Vi åkte då till det sista stoppet i Sequoia, Tunnel Tree. På vägen dit träffade vi också två renar. Vi är verkligen förvånade över hur mycket vilda djur vi sett under vår tid här. Björn, älgar, renar och tusentals ekorrar/chipmunks.
Julia och bilen i tunneln.
Vi styrde sedan kosan mot nattens hotell. Vid det här laget hade det börjat mörkna och vi var tvungna att köra på den mest kringeli-krokiga vägen världen någonsin skådad. Det gick dessutom rakt ner vilket gjorde att vi snabbt fick kolla upp i bilens manual hur man gör för att motorbromsa på bästa sätt (S har man i för lite motorbroms och B för jättemycket motorbroms, för det makear ju sense???). Julia körde oss dock säkert nerför berget och ut ur parken och hela vägen till hotellet i Three Rivers.
Vi checkade in, lastade ur bilen och åkte sedan direkt till en av tre restauranger i den här staden - den enda som inte serverade mexikanskt - och tog varsin pizza. De var sjukt goda och vi åt dom utomhus, så mysigt.
När vi kom tillbaka till hotellet bestämde jag (Jessica) mig för att ta ett bad med badbomben jag köpte i Las Vegas. Detta var dock lättare sagt än gjort, först tog det en halv evighet att fylla badkaret med vatten (ni som badar ofta, hur orkar ni vänta??), och sedan när det var klart så var ju vattnet varmare än vatten som tillbringat ett år hos solen. Så Julia fick hjälpa mig att fylla isvatten från andra kranen, ner i ishinken som finns på alla rum, ner i badkaret. När det äntligen var tillräcklig temperatur för att inte kokas satte jag mig i badet för att titta på Top Gear. Åh, vad mysigt tänker ni då, eh, nej det var det inte. Det var så varmt att jag svettades, och vet ni om att badkar är superhårda??? Jag stod ut i en kvart vilket var 14 minuter för länge, när jag väl klev upp var jag så varm att jag höll på att svimma, men jag duschade kallt och lade mig på sängen ett tag och sen mådde jag prima igen! :-)
Efter vi hade ätit (innan badkarshistorien) gick vi till receptionen och frågade om tips på vad vi skulle kunna göra de två tomma dagarna vi har framför oss innan vi ska till San Francisco. Som planen ser ut nu, som vi gjorde med hjälp av receptionisten (som även visade hur man använder en dator för oss..) åker vi till Fresno imorgon och sover en natt innan vi åker vidare till Sacramento en natt och sedan till San Francisco. Så vi hörs från Fresno! :-)
Nu har jag läst ikapp alla inlägg. Vilka äventyr ni är med om!! Björn?? Tur att jag läst inlägg efter att ni sett björnen så jag vet att ni inte blev björnmiddag.
Kram